lekplatser och gravplats..er

och 
det blev kyrkan
 och begravningen 
som dominerade 
december
i armkrok med
 min far 
Karl
 genom kyrkogången
 ner
...till toner av
like a bridge ower troubled water

.. vem gick fram till far 
och tröstade då han gråtande 
vände åter efter att 
ha lagt ner nåt 
vid graven
jo jag förståss

Vikingalid fyllt av människor
alla från byn '
liksom då 
också då Tore 
begravdes 
min första bror 
som drunknade 
då han var 20 år
men då i den gamla sjukstugans 
matsal..

Elins gråt 
och den tröstande kramen
där straxt
innanför kyrkans dörr 
då jag måste vända åter 
för att hämta 
kransen  ..
 


alla vid
mitt bordet
..mats Ps tal
alla korten
dia.. data bilden med Kurt i båten 
bar stol till Fredrik
och den beskäftiga systern 
som hackigt påpekade 
att se nu till 
att far 
äter smörgåstårtan 
med gaffeln
och inte med sked 
som om det ..
Fars ta i hand 
och sörjande ansikte
Lillys kram..
ja allt allt 
och den beskäftiga systern 
som alltid monopoliserar  
ser till sitt
drog iväg med min dotter 
..
ingen hänsyn till
att fråga mej först 
ja det skulle kunna ha skett 
med 
G också..
om jag inte råkat vara i närheten
inte ens i såna här 
ultralägen..
finns hänsyn och respekt
för dem som är som blinda 
från att kunna ta hänsyn 
till något annat 
än sina egna självhävdelsebehov 
lika sorgligt 
som begravningen i sej 
med den begravdes också mina 
förhoppningar 
om att det skulle finnas 
något annat än 
känslomässig analfabetism
där   
   
skönt att Gi kom
hur skulle det annars ha varit 
skjutsade hem Måns
en stund och visade Gi
mitt barndomshem
vinden
 osv
ja   och  
sen de 
där ögonblicken 
som stannar kvar som 
ljuspelare 
bär upp 
i 
allt 
det där 
mörkret  
granen
och
psalmen jag sjöng 
där med 
Sigge som varit 
Kurts  fiskodlings
 kompanjon

farfars och farmors ..också med en krans från den gran som föll i stormen ..och där vill ja också bli begravd ..lagd där med dem ..sen


mäktig
och vacker 
sjöutsikt'
 vi hade
därifrån vår lekplats
 Under granen  ..dens grenar 
 jag sen gjorde en gravkrans
av
just den
Granen som föll i 
den där
i 
33 sekundmeters
 stormen alldeles nyss
på ön,
före min brors död '

 vid mitt barndomshem.

Vilket skydd
 under dess grenar
visst var
 vi 
beskyddade 
då  
och 
just där
granen den
bara bredde ut sina grenar 
som i en famn
befann vi oss 

 dess grenar 
var
som vilka ängla vingar som helst
 den
bara 
bredde  ut
sina vingar 
 lika starka
 och förunderligt trygga
som andra
änglavingar 

 
 ja och
vilka
utsikter
vi hade 
och drömmar
samtidigt 

som 
vi satt där och lekte...
då snön smält bort 
varje vår .
och
 jag  hade nu
drömt
 den där 
drömmen
 om den svarta lyftkrans 
armen..
 samma dag
nej visst
 var det 
 dagen före 
skulle till L 
se nobel föreläsningar 
och fest
undrade om det var nån ide' 
att jag
och M ..es svar ..
på meilen hade kommit just innan
"han har det nog 
så bra 
han kan ha det "

Vilken tur jag var hos Lilly 
såg på Nobelpris utdelningen 
den där lördagen
 ..och sen blev det söndag
tidig 
och mörk 
vintermorgon 

Jag hade nyss 
duschat 
vaknat tidigt ..
rullat håret 

och var på väg att åka 
då M ringde 
..jag åkte ändå senare på dagen 
då begravningsbilen redan varit

 och hämtat