lördag 2 februari 2013

Måndag 28 januari







2
Visa kommentarer

Sätter en surdeg ,blandar in mycket kummin och anis,nässelpulver,malt en del honung (från min egen gamla skörd med lite vaxkakesmulor) och sätter det på Jötullens ljumma platta,för att jäsa.
Minns nostalgiskt hur jag tidigare bakade med honungs jäsmedel
i lergryta ,hur många dagar var det nu det skulle stå varmt.
Fick en vänförfrågan på facebook en tjej som nästan var en i syskonskaran ,den familj som låg med sin tjusiga mahognybåt vid vår brygga måga somrar Skölds ..så roooligt ;)
,nu massor av år sen
Även om jag inte tröttnat på att skriva
undrar jag ibland över :
Kan det ske
att det känns färdigt
nån gång
att
allt finns med
och är
tillräckligt
bra
jag avslutar här ??


även då skrivandet är helt frivilligt?



nja ..det är bara att acceptera

att hja
 ungefär så här
det här är hyfsat
sorterat
eller nu hinner
orkar  jag inte tänka mer på det här
nu får det va som det är
om inte nåt drar mej starkt tillbaka


Tänker med fasa på alla dem som har en press på sej

att skriva för att överleva
journalister ,recensenter ,bokförläggare ,författar uppdrag
usch vilken hemsk press
skulle jag aldrig klara
**såg Kristina Lugn svt Min Sanning
hon berättade om hur det var
då Benny A
bett henne
skriva en text till Viktorias bröllop
ett lyxuppdrag kan man tycka
men vilken svår press hon upplevt
hur hon inte blivit klar
skjutit upp intill någon vecka före
tagit en sömntablett
då hon skrev
det som sen blev
och VEM skulle inte  kunna 
förstå att det var ultimaprestations-thrilling
oberoende
vem lyckas se på en sån sak på
ett skapande lekfullt sätt
en inställning som är en
absolut förutsättning
för verklig kreativitet
alla snabbt hoprafsade tidspressade manus


Ja jag har själv varit med i ett sammanhang

 då vi
skulle skriva en pjäs
som skulle ha nåt tema
över hela landskapet 
ett drama i grupp
kollektivt skapande
jag är glad att jag deltog
har en aning om vad det handlar om
och alla turer det blev
med det
men visst allt sånt hjälper till att inte vara för rädd
eller imponerad
 ..eller försagd
,helt omodig


för mej räcker det med känslan av

 sk.skrivbeställnings jobb
 uppsatser jag tvingats skriva
att tvingas skriva är något
HELT
annat
sånt kan kännas som rena tortyren
skrivtortyr
huu så ruggigt
  1. Visst kan man komma in i en så kallad "bloggtorka" även när skrivandet är frivilligt, det händer ofta. Men då är det bara att ladda upp en (klassisk) testbild och meddela att man återkommer efter stormen och så kan man glömma att man har en blogg för ett tag och så ta upp skrivandet igen när det känns rätt.


    Att skriva under press är verkligen hemskt. Hu. Det gäller att ha disciplin vid sådana tillfällen, vilket förmodligen är anledningen till att jag sällan lyckas slutföra det jag påbörjat. Brist på disciplin, alltså.



    1. Ja visst det kan inte va svårare än så att bara skippa skrivandet ett tag tills det rinner till ,igen.
      men Vanja ,kan det då, ofta också.. vara så att man hamnat i nån sorts konflikt .
      Att man upplever eller själv ställer krav på sej att göra
      el skriva på ett sätt som nånting på insidan protesterar emot ?


      På samma sätt som då man är tvungen att skriva under press ..på gr av ett utifrån kommande krav (uppdrag ,jobb,utbildning)



      Jag har iaf lätt att hamna i såna fällor ,att jag utifrån en medveten vilja vill styra mitt skrivande och så plötsligt blir det stopp och jag FÖRSTÅR INGENTING !!



      Fattar NADA eller vad det nu kallas,tills jag märker att

      men aha ,,,
      nu var de där igen,de där anpassningskraven ,
      prestationsniten,representations ivern ,duktighetsboven
      (ja jag skriver medvetet så för det blir lite bovaktigt med de där duktighets behoven)
      Och nånting inom mej sätter sej genast på bakhasorna ,säjer STOPP nähä jag tänker då INTE va me på det där .De e för tråkigt!
      som ett litet barn som tröttnat på allt vuxenstyrande och bara bestämmer sej; jag vill göra nåt annat
      --och så blir det en dragkamp inuti och det spontana skrivandet går i baklås.


      Disciplin javisst och anpassning bra man kan 'det där' men ibland kommer man till en gräns ,och den gränsen kan ha ett ärende i sej

      (som inte är lätt att inkludera i vårt liv, just då)


      När jag tänker på de där C och D uppsatserna ex.v som jag tänkte skriva och dem jag skrev ..så var det just den där förutsägbarheten ,form-kraven som gjorde det så OERHÖRT TRÅKIGT att jag skulle bli tvungen att visa att jag passade in i mallen !!

      Jag visste precis VAD som skulle gälla och uppsatsen skulle ju bara vara ett bevis på att jag lydigt tillägnat mej det som läraren ville ,och använde det på det sätt som han/hon accepterade.
      Alltså blev det så ytterst tydligt en kunskaps konsumtion ,
      korvstoppning även på universitetsnivå ..och det tråkade ut mej.


      Jag hade fått nya byggstenar,ord ,förståelsemodeller,metoder ,analytiska begrepp och definitioner ,en massa ny info

      visst
      men fick bara använda dem
      på ett förutbestämt sätt
      och det blev
      så trist ..förutsägbart
      och reproducerande
      inget nytt tillkom ..liksom

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar