söndag igen ,klarblå himmel över byn

Äntligen är det inte längre livsfarligt halt

Jag fortsätter att gilla det här enkla lilla i vardagslivet
en promenad räcker för
mej
och så Spanskträning.

I Olika väder
naturens skiftande mäktighet.

En liten pratstund
den gamla vanliga byn.

Några gamla skrovliga trädstammar.

Jag kom fram till en gård med sin splitternya
snömaskin
han fyllde 89 år nyss
fast egentligen inte
han fyller bara vart fjärde år ..den 29

En vacker mossighet

tänker mej
den här gamla krukan
att telefoncentralens kvinnor var så glada då de gjorde den
och nu har den blivit ännu vackrare

Men vem gjorde den här björken

fredag och lördag iskallt igen

det började så milt
men gick snart över
i vilt snöfall
och starka vindar ..

Det var alldeles
otrooligt
då jag i morse steg ut på trappan satt en svart katt där uppe på ladans takrygg!
Jag skyndade mej efter kameran
men förstås var den borta då jag återkom.
En sån modig kattsing som tyckte att den skulle upp dit till skatreviret
där skatorna brukar sitta på rad.
Där ska dom inte tro att dom kan sitta ostört längre ,tycktes han tänka!

Ändå är det så skönt att

(innan det åter blev så här vintrigt )

ha fått några

dagars påminnelse
om vad

det kan komma att

handla om snart.

Sköna soldagar på trappan

I dag började
några tankar om
väven
sätta sej i rörelse
inom mej
Kanske nåt att ta fasta på
får väl se

Ännu är det långt till trädgårds dax.
så nåt annat ska jag väl
hitta på

Även om jag klippte några ympkvistar
då vintern var som värst..
har jag inte under vintern nåt behov av att ens tänka trädgård .
Jag vet att ideérna brukar strömma fram sen i den konkreta kontakten med jorden ,förresten alldeles för många
brukar de vara,
för att kunna förverkligas .
Så jag passar på
att vila ifrån den
dimensionen
av mitt liv
nu.

för några dagar sen var det
så här nersmält
och plaskigt dropp
från tak
och stuprännor
Jag försöker fota de där förändringarna
om nån nu skulle undra varför jag om och om igen har bilder på de omgivande ladväggarna.
Om det här är den enda vintern jag försökt beskriva .
Så finns det i bilderna det jag inte kan beskriva med ord,hoppas jag.

läsdag 27 febr

läs

En sudd
bild på en suddig dag
jag har gråtit
och samtidigt upplevt hur gråten liksom
frusit fast
inom mej
då jag läst ut
Alexandra Pascalidos bok
Bortom mammas gata Ofattbart,hur har hon klarat att gå igenom allt detta utan att knäckas .Utan att fortsätta kräkas över vidrigheterna?
Dessutom gå tillbaka ,sålla ,redigera och beskriva allt om igen.

Jag hade tidigare läst första delen av boken ,hade nu den senare delen kvar där livet vänder .Drogs direkt in ,en lättläst text men med ohygglig dramatik .Jag läste på endast med avbrott för att städa ur min kista med Julsaker .

Vilken kombination !
Kan man tycka .Kan jag skriva om det utan att ironisera över mej själv?
Då jag tittade ut hade himlen redan färgats röd ,med en vacker turkos rand ..och det var alldeles för mörkt redan för att fastna på mitt fotoförsök (Ja om jag hade haft tålamod och stativ osv ,,.

Alexandra beskriver vad hon gått igenom då hon hotats efter att ha jobbat med mosaik -programmet och engagerat sej i antirasistiska sammanhang .Otroligt gripande ..ändå så ohyggligt att jag behöver gå ifrån och gråten kommer först efteråt .

Hon beskriver hur känslorna kommer då hon beslutat sej för att skriva .Jag kan inte referera el recensera känner mej för omtumlad av den färska läsupplevelsen.
Att drabbas så av hot och hat ,och omgivningens svekfulla manövrer hur klarar man sånt ?
Aftonbladet ..Tv-huset , Att fryshuset med Anders Carlgren som startade så bra samtidigt blev invaderat ..inte hade jag nån aning.

Jag tänker också på hur de som är anhöriga ,systrar, mödrar till dem som utsätter ,hatar hotar har det.
Såna här mönster hur påverkar det ,sprider sina effekter ..måste väl också finnas inom familjer ,släkter...

Hur klarar sej människor som blir utsatta för trakasserier,hån ,hot ,svek ,lögner ,manipulationer ..har att 'luras' som en sport ,tycker det är kul,känner sej som segrare då ,smarta och fiffiga !!
Jag kan aldrig förstå det ,jag orkar inte vara i såna sammanhang.
Och ändå finns det överallt..
Vilka är ärliga, sanna, öppna ,kan tala igenom saker ,stötta varandra ,inte försöker skrapa åt sej fördelar på någon annans bekostnad,sviker den som blir illa åtgången ,vem bryr sej om den som ligger risigt till..osv

Jag fick övertala mej själv länge innan jag kunde förmå mej att ta itu med jul(skatts)kistan .
Det är inte roligt att börja en ny jul med att öppna en stökig julkista där man inte kan hitta
eller se DOM fina pynten, där glaskulor ligger krossade eller inträngda mellan annat skräpigt .
Att behöva börja en jul med att städa pyntlådor eller gräva mej djupt ner för att hitta det jag söker .
Jag gillar julsaker och har samlat på mej ..Rafsar fram snabbt då jag ska pynta ..och slänger snabbt ner då jag måste ta undan ..har absolut inget tålamod el krafter över att tänka på städning just då .För jag tycker det alltid är så sorgligt att ta bort .
Men nu har det hunnit gå ett tag ..nån ströljus stake har stått kvar framme, nu behöver det bli gjort .
Det var inte så krångligt som jag ojat mej , vissa saker fick åka upp på vinden ,de elljus som inte längre funkar ,gamla julkort ,julpapper ,pysselgrejerna som jag ändå inte använder varje år längre , krans stommarna,en del med innepynt som trasslar till det rejält med alla sina kulor och band.
Kvar blev mest tomtarna , vackra kassar,girlanger och kulor

Nej en julpynts kista måste va trevlig att öppna, sån som farmors var!.

Jag minns hur lycklig jag blev då jag hittade den i skrubben uppe på vinden , jag smög mej iväg för att öppna den när som helst under året ,särskilt Om somrarna för då var det inte så kallt där .
Egentligen minns jag inte speciellt många så lyckliga stunder som just den,kanske för att jag själv hittat nåt helt oväntat,

Allt det där vackra glittret som jag inte hade fått röra då det hängde på granen låg nu samlat för mina ögon och samtidigt vällde den lyckliga julstämningen över mej.
Jag måste ha varit riktigt liten,
inte alls många år