läsdag 27 febr

läs

En sudd
bild på en suddig dag
jag har gråtit 
och samtidigt upplevt hur gråten liksom
frusit fast 
inom mej 
då jag läst  ut 
Alexandra Pascalidos bok 
Bortom mammas gata Ofattbart,hur har hon  klarat att gå igenom allt detta utan att knäckas  .Utan att fortsätta kräkas över vidrigheterna?
Dessutom gå tillbaka ,sålla ,redigera och beskriva allt om igen.

Jag hade tidigare läst första delen av boken ,hade nu den senare delen kvar där livet vänder .Drogs direkt in ,en lättläst text men med ohygglig dramatik .Jag läste på endast med avbrott för att städa ur min kista med Julsaker .

Vilken kombination !
Kan man tycka .Kan jag skriva om det utan att ironisera över mej själv?
Då jag tittade ut hade himlen redan färgats röd ,med en vacker turkos rand ..och det var  alldeles för mörkt redan för att fastna på mitt fotoförsök (Ja om jag hade haft tålamod och stativ osv ,,.

Alexandra beskriver vad hon gått igenom då hon hotats efter att ha jobbat med  mosaik -programmet och engagerat sej i antirasistiska sammanhang .Otroligt gripande ..ändå  så ohyggligt  att jag behöver gå ifrån och gråten kommer först efteråt .

Hon beskriver hur känslorna kommer då hon beslutat sej för att skriva .Jag kan inte referera el recensera känner mej för omtumlad av den färska läsupplevelsen.
Att drabbas så av hot och hat ,och  omgivningens svekfulla manövrer hur klarar man sånt ?
Aftonbladet ..Tv-huset , Att fryshuset med Anders Carlgren som startade så bra samtidigt blev invaderat ..inte hade jag nån aning.

Jag tänker också på hur de som är anhöriga ,systrar, mödrar till dem som utsätter ,hatar hotar har det.
 Såna här mönster hur påverkar det ,sprider sina effekter ..måste väl också finnas inom familjer ,släkter...

Hur klarar sej människor som blir utsatta för trakasserier,hån ,hot ,svek ,lögner ,manipulationer  ..har att 'luras' som en sport ,tycker det är kul,känner sej som segrare då ,smarta och fiffiga !!
Jag kan aldrig förstå det ,jag orkar inte vara i såna sammanhang.
Och ändå finns det överallt..
Vilka är ärliga, sanna, öppna ,kan tala igenom saker ,stötta varandra ,inte försöker skrapa åt sej fördelar på någon annans bekostnad,sviker den som blir illa åtgången ,vem bryr sej om den som ligger risigt till..osv  



Jag fick övertala mej själv länge innan jag kunde förmå mej att ta  itu  med jul(skatts)kistan .
Det är  inte roligt att börja en ny jul med att öppna en stökig julkista där man inte kan hitta 
eller se DOM fina pynten, där glaskulor ligger krossade eller inträngda mellan annat skräpigt  .
Att behöva börja en jul med att städa pyntlådor eller gräva mej djupt ner för att hitta det jag söker .
Jag gillar julsaker och har samlat på mej ..Rafsar fram snabbt då jag ska pynta ..och slänger snabbt ner då jag måste ta undan ..har absolut inget tålamod el krafter över att tänka på städning just då .För jag tycker det alltid är så sorgligt att ta bort .
Men nu har det hunnit gå ett tag ..nån ströljus stake har stått kvar framme, nu behöver det bli gjort .
Det var inte så krångligt som jag ojat mej , vissa saker fick åka upp på vinden ,de elljus som inte längre funkar ,gamla julkort ,julpapper ,pysselgrejerna som jag ändå inte använder varje år längre , krans stommarna,en del med innepynt som trasslar till det rejält  med alla sina kulor och  band.
Kvar blev mest tomtarna , vackra kassar,girlanger och  kulor 


Nej en julpynts kista måste va trevlig att öppna, sån som farmors var!.

Jag minns hur lycklig jag blev då jag hittade den i skrubben uppe på vinden , jag smög mej iväg för att öppna den när som helst under året ,särskilt Om somrarna för då var det inte så kallt där  .
 Egentligen minns jag inte speciellt många så lyckliga stunder som just den,kanske för att  jag själv hittat nåt helt oväntat,

 Allt det där vackra glittret som jag inte hade fått röra då det hängde på granen låg nu samlat för mina ögon och samtidigt vällde den lyckliga julstämningen över mej.
Jag måste ha varit riktigt liten,
inte alls många år