doppar mina tår ,i några minnes spår

Den som stod där '
på bryggan
 med sin 
lilla röda
 kappsäck
 var också jag
 ..eller ?

Den där livsberättelsen som jag har börjat på 
 många gånger ,
 som lämnats kvar mellan 
 de övriga dagboksbladen.
När ska jag skriva den ..då?

Det är bara att börja med
 de fragment 
som dyker fram 
ur minnes gömslen ..eller hur?

 .Låta dem tumla fram på skärmen här precis som det passar dem ..Inte anstränga mej att redigera i det första skedet ..precis som med övrig bloggskrivning .

Den där röda kappsäcken när köpte jag den ? 
 ..kanske redan då jag arbetade på ett badsanatorium den där sommaren i Nummela Vihti,alldeles utanför Helsingfors  Hopeaniemi Silverudden .

Jag skulle samtidigt träna min finska ..gjorde i ordning olika bad Tallbarrsbad ..Hiilihappo..

Vegetarisk kost fanns där,jag bodde med en kvinna som  talade mycket om Island ,minns inte hennes namn.

Men varför var det så viktigt att komma iväg bort från den här ön då ? Och varför var det viktigt att komma tillbaka nu senare i livet ?

I går hörde jag en radioteaterversion av Cora Sandels Alberte och Jacob ,Albertes känslor dramatiserade ..hon kände sej instängd i sitt hem .

Jag har inte läst Alberteböckerna ..vet inte varför ..,kanskeför att redan namnet i sej verkade så gammalt uråldrigt ,  skulle jag kunna gilla den lika mycket som jag gillade Doris lessings Martaserie?
 ..hennes liv som fjortonåring hur omtumlande igenkännanden ..även om hennes tonårstid utspelade sej i Afrika .

Jag slukläste dem ..levde med dem en av de första somrarna här, då jag var tillbaka på ön ,hade lyckats röja i huset så att jag hade ett hyfsat fungerande sovrum ..en säng att lägga mej och läsa i .

Där Mitt bland det övriga stöket med att sälla i ordning ett hus som stått tomt i minst tolv år ..en igenväxt trädgård,tre lager korkmattor ,trasiga trasmattor ,råttgnagda madrasser osv  
... läste för att  vila och koppla av emellanåt .

Jag kunde jobba koncentrerat 4 dagar och vara tre dagar här ..men ändå nu efteråt förstår jag inte hur jag orkade ..kände bara att det var rätt ... på nåt sätt.

Inom mej  tvinnar sej  två frågor runt varann,
flätar ihop sej

är beroende av  varandra,
sitter tätt ihop trots att de verkar ha helt olika syften.

 Varför åkte jag bort härifrån ..då ? 
med frågan 
varför återvände jag igen?
 ..långt senare .

Längtan till naturen var min medvetna motivering för att återvända 
jag kände då att det inte var mina närmaste anhöriga jag längtade efter
de som behandlat mej illa kan man inte längta tillbaka till.
Men jag ville tillbaka medan alla de äldre i byn fanns kvar,den by där jag känt igen alla ansikten ,de som nu åren satt sina spår i. 
Nånstans kände jag det som om jag ville följa med i det som skedde med dem ,medan de fortfarande fanns kvar här på ön ,
på 'jorden'..och ännu inte i jorden.
 .. efteråt har fler svar dykt upp ..

Varför åkte jag ensam då jag skulle iväg ut i 'världen' ?

** i morse mindes jag plötsligt  
hur hårt det kändes 
inför..allt främmande och nytt jag skulle möta .
Jag Vaknade tidigt i morse med en drömbild av en solbelyst orange-brun rak tallstam ..
Mmm bardomstiden var fylld av gran och talldoft vid sjön  .

Jag började skriva i mitt dagbokshäfte ,minnen tumlade fram ..somnade sen åter om ..
och vad drömde jag då ?

 ..ett fragment av drömmen dröjer sej kvar ..en dröm som fortsätter temat på olika platser från:
 vägen hem ner till barndomshemmet :
..hela vägen härifrån mitt eget nuvarande hus hade jag i drömmen arbetat med att göra i ordning saker tillsammans med någon 
....jag hade lämnat kvar en sak ,
(nåt likt en stekspade en slev ?)
 vid SMÅTALLS ,
nu skulle jag hämta det med S som hade en vit långtradare .han stannade vid vägkanten
skulle lasta på nåt annat och jag sprang iväg för att hinna hämta min kvarglömda grej.

Alltså TALL-motivet fortsatte ..hade något ärende ,djupt nere i mitt undermedvetna .
Jag kan ju bara försöka gissa vad .


Drömmen fortsätter: Påfågelunge
Jag såg En fågelunge där hemma vi skogens början ..inne bland tallarna..en svart då den rörde sej 
flaxade till såg jag att den hade  en början till 
PÅFÅGELLIKNANDE 
mönster på vingar  eller stjärtfjädrar.


Jag hade tänkt bloggskriva på datorn innan jag somnade ..och har haft en påfågelbild som avatar ..i en annan bloggskrivning
Stöttade drömmen mina intentioner ?
drömde jag om en ny kläckt 
.. bloggunge ?

**Mina tankar fortsätter åter att treva sej bakåt efter hur jag kände då som 13-14 -15 årig på väg bort från det som kändes alltför välbekant och omöjligt att fortsätta att vara kvar i.
Nånstans fanns alltså en tillit en förhoppning inom lilla mej att detkunde finnas ett annat liv att leva nån annanstans ,som kunde kännas annorlunda.


Jag som hade slukläst alla böcker som var möjlig att förstå på biblioteket på ön..minns att det var ord jag inte alls visste vad var ..en bok där familjen ofta åt Gulasch soppa ,undrade mycket över vad det kunde vara för mat?

Åtekommer till ..varför ensam ,kunde inte nån av mina skolkamrater ha haft samma dilemma som jag ..måste iväg ut men vart?
Det känes ju ändå som Alla tjejer åkte iväg .. några killar blev kvar...Ingen sa direkt att 'MAN måste '
det var bara såå'
underförstått
Men vad tänkte jag
då  den som var jag då
stod där och väntade på att färjan skulle komma`?
Speciellt glad var jag  inte ,
lite rädd och lessen
 ..ingen gjorde mej glad där i barndomshemmet längre
då farmor också försvunnit.
Blivit sjuk och lagts ner i jorden.
Måns berättae att han minns s¨väl hul enormt lessen jag hade varit på farmors begravning..
"ingen annan var så lessen som du,jag minns det så bra" sa han

Jag känner mej tacksam att han berättar ,
att vi råkar slinka in på ämnet
,därför att jag har många gånger tänkt på
 varför jag inte själv har något minne av den dagen
 av farmors begravning
jag har till och med undrat OM jag ens var med på den.

Vad jag minns av farmors sjukdomstid är en glimt av hur stor hennes mage blivit
en bild av då min blick fastnade vid henne då hon saatt vid matbordet och tungt stödde sej med armbågarna.
Min slanka,starka ,trygga ,glada snabba och rakryggade farmor ..som varit min anknytningspunkt in i 'världen'
den äkta MOR för mej (tillsammans med mormor )

det som min biologiska mor aldrig kunnat vara ..eller som hon snabbt lyckades förstöra möjligheterna till
 (sånt som jag just nu inte orkar beskriva(skrämma mej för sjön genom att "jag måsta stopp ner dä i sjöinj ja" tu va helt hopplösär tu gick ner tid tu hela tidinj",stänga in mej i jordkällaren under huset osv))

Sånt gjorde aldrig farmor farmor kunde jag gå till då åt bekymrade mej..snabbt pinnade mina ben ..mitt hopp stod till farmor då katastrof hotade den vita katten som fått olja på sej ..osv
Vem var jag då farmor inte fanns ?
Var fanns mitt hem då?
Bandomshuset blev till
 ett tomt skal utan farmor
..all värme och trygghet försvann med henne.
 Som om
Hela huset
gick i kras
 allt knas
 uppdagades
iskylda känslor
,nerfysta konflikter

allt sånt som farmor
med sin omsorg
förmildrat
med sina skämt
gjort möjligt
att överkomma
eller iaf uthärda
nu låg den där i öppen dag
kärlekslöheten
endast 
den råa överlevnaden
återstod

En del av det hade redan
taggats
då farfar försvann


Åter till..
Hur mycket lättare hade det varit 
att åka tillsammans med någon .
Att ha fått åka med farmor  ..

Hmm jag känner paralleller till så många senare tillfällen i livet då jag önskat att någon jag redan kände skulle vilja samma sak som mej..men nej jag har fått välja att följa min egen vilja utan att ha någon följeslagare .


Studieval,flyttval ..ja till o med bloggval nu .
Hur länge har jag inte hoppats att någon av mina vänner eller bekanta också skulle bloggskriva !! 
Men nej ..och nej senast i går försökte jag motivera en av mina, under studietiden mest gillade lärare .. nej hon var livrädd blogga nej nej
..blev till o med sur på mej ..
 dumt av mej att ens försöka .underlätta ..skicka en länk

Naturligt vis  liksom det varit med de andra vägvalen har jag stött på andra som stått mej närmare än mina sk egna närstående ,
 nya beknta som varit intresserade av liknande saker som mej  ..blivit mina vänner här och där
nu också i bloggsfären .

Till och med såna som har känts som 'min nya farmor eller mormor   farfar ' och det har varit underbart
samtidigt som jag nogsamt ha fått lär mej att akta mej för dem som påminner om '
andra anhöriga  
dem man måste akta sej för
men nu blev det här  
som om jag mest 
börjat doppa 
mina tår 
i minnenas SÅR

Jag minns TM som beskev sina barndomsminnen ..långa texter ,inkännande ,fördjupande
 så glad att jag råkade in i den seriösa blogg gemenskapen 
..sorgligt nog dog TM plötsligt ..men några av de övriga har jag fortfarande kontakt med..och det första bloggförsöket ligger till grund för att jag nu vågar skriva här ...mera ..inte är så rädd för att skriva på
även om  ..redigera senare ofta är nödvändigt

minnen och minnen ..
 dyker upp som fragment
Skars min anknytning till den här önaturen alltför snabbt abrupt av ..Mariehamn kändes ju inte alls som en småstad för mej ,allt var så annorlunda ..jag minns eftermiddagarna i matsalen,  jordärtskocks soppan Ålands Central sjukhus ..där jag började som praktikant efter Silverudden sommaren ,alla avdelningar röntgen,lung,kir,medicin till o med labbet ..Tatjana Pauka ,Helga Koch

I dag ska jag också åka ner till min far får nu se om han hämtar mej
 eller cyklar ner 
..ska jag skriva där ? 
kanse stanna över natten ?
Jag får se hur det blir 

***senare tillägg
mm